Ninas Funderingar

Som så många andra är jag inte direkt i mitt esse på måndags morgonen. Ångesten brukar vara ganska stor när jag sätter mig vid bordet för att äta en sketen liten smörgås och, i bästa fall, dricka ett glas juice. Det är tröttsamt att gå upp ensam och det är nog det som gör det svårast. När jag gick i skolan åt alltid jag, mamma och pappa frukost tillsammans, men eftersom R inte har något jobb så går jag ofta upp själv nuförtiden (R pluggar fortfarande vissa kurser så han slaggar inte hela dagen, men går inte upp vid 6). Imorse pussade jag på R efter att klockan hade ringt. Jag tyckte han var så söt eftersom han pratade i sömnen. Lät ungefär såhär:

Några minuter innan min klocka ska ringa vaknar jag av att katterna härjar i köket och mumlar något om att det är så typiskt att de alltid ska vakna och väcka mig strax innan min klocka ska ringa. Nånstans i sömnen uppfattar R vad jag säger och efter en stund tystnad:
R: - Jag har en lösning på ditt problem.
Jag: - Vaddå för problem?
R: - Jo, men du gör så att du går in på Den Här Datorn, och sen loggar du in på en annan användare. Då hör man inte katterna längre. Så gör jag och jag hör aldrig katterna på morronen.
Jag: - ????!!!!!!

Han är bra rolig. Till det jag ville komma till. Efter detta vaknade R och bestämde sig för att göra mig sällskap till frukost och gick och la sig igen sen strax innan jag gick hemifrån. Va uppiggande!! Hur mysigt som helst, men jag hade ju hellre krypit ner med honom igen :)