Sängkamrat trots allt
Jag som trodde jag skulle vara själv inatt, men ack så jag misstog mig. Igår kväll när jag hade lagt mig för att läsa krafsade Filip (en av missarna) på min dörr och ville in. Filip är verkligen min katt. När han och Gurra var små busade dom så mycket att vi fick dela på dem på natten, och då sov alltid Fille på mitt bröst eller en kudde bredvid mitt huvud. Sen dess har han bara kelat med mig, tills jag flyttade då pappa fick ta över min roll. Men i alla fall så har han inte sovit hos mig en enda gång när jag kommit hem på besök utan bara kommit in i rummet och vänt. Och det var vad jag trodde han skulle göra nu med, men han hoppade upp i min säng och började trampa som sjutton. Sedan la han sig, så nära nederkanten på sängen som möjligt, rullade ihop sig till en boll och somnade spinnandes. Han tog så liten plats att jag knappt märkte honom, ändå är han 10 gånger större än våra missar... Mysigt var det i alla fall, och det gjorde natten betydligt lättare!!!
Kommentarer:
Trackback