Ninas Funderingar

Jag och R pratade lite om det igår. Hur skönt det är att vi har varandra och vår lägenhet att komma hem till varje dag. Det skulle kännas olidligt att flytta hem till föräldrarna igen. Vette fan om jag skulle palla det. Inget emot mina föräldrar. De är helt underbara och jag älskar att åka hem och hälsa på och bli ompysslad och ha det skönt. Men bo hemma igen? njaa...nu är man ju van vid att bestämma själv hela tiden och fixa allt själv. Det finns ju självklart det negativa också. Ett problem som jag och sambon alltid har är vad vi ska äta till middag. Detta eviga problem!! Varje gång det är dags för att storhandla återkommer samma jobbiga problem. Först sitter man  hemma och försöker komma på olika och varierande rätter, helst nyttigt och billigt dessutom, och när man tillslut ger upp för att istället bli inspirerad i affären ger det inte mycket mer heller. Det blir inte lättare för att man går runt där och känner sig stressad över att man inte kommer på nånting. Sen när man ibland kommer på en varierande rätt som man inte ätit innan blir man tokglad och äter det för mycket så att det tillslut inte heller är gott längre. Ska det vara så här tills man dör? Ännu ett i-landsproblem att skämmas över att vi har.