Ninas Funderingar

Idag när jag och R var inne i stan kom det fram en man till oss och ville ställa en fråga, som han sa själv. Sedan presenterade han sig med namn och berättade att han var hemlös. Han frågade om vi hade några kronor att skänka honom, och sedan sa han något som verkligen kändes i hjärtat: "Det börjar bli ganska kallt ute nu...". Det måste vara fruktansvärt att inte ha något hem, speciellt under denna årstid, när det är så fruktansvärt kallt. Jag hade bara två kronor på mig, och R hade inget. Önskade att jag hade mer att ge, och på väg ut kollade jag efter honom för att ge honom en slant till, men han var inte kvar. Jag vet att de flesta går och köper sprit istället för mat för pengarna, men jag vet inte... han verkade lite annorlunda. Han var artig och trevlig. Jag hoppas att han köpte mat för de pengar han fick ihop...men det är ju inte säkert. Det känns tufft att tänka på sånt nu... Ingen familj att fira jul med..ingenstans att gå. Ska försöka att inte klaga så mycket i framtiden. Jag har det ganska bra om man jämför med många andra.