Jag erkänner...

...jag är mörkrädd. Jag är 21 år gammal och mörkrädd. Jag ser spöken, skuggor och skepnader så fort man släcker lampan. Om jag går på toa på natten springer jag från badrummet in i sovrummet för att jag ska slippa se det mörka vardagsrummet. Detta har resulterat i många blåmärken på smalbenen (slår i sängkanten när jag kommer kutande) och en och annan spark i någon av katternas magar (självklart ofrivilligt, men ändå...). Därför är detta ett skoj som är väldigt effektivt på någon som är mörkrädd: Natten till måndag låg jag och älskling i sängen och kollade på Hitch. Vi började båda sent dagen efter och vi passade på att mysa lite med film. En bit in i filmen var jag tvungen att gå på toa och vi pausade. När jag varit på toa bestämde jag mig för att kolla var mina små pojkar är någonstans och gick in i vardagsrummet. Det är släckt överallt i lägenheten utom en lampa i hallen som jag tänt. Jag beundrade mina fina pojkar en stund och begav mig mo sovrummet igen. Jag släckte lampan i hallen och klev ut i köket. Det är bäcksvart där och ut ur mörkret hör jag ett otäckt: Muahahahaha! Jag bara skriker rätt ut (tror jag väckte hela området. Har nog aldrig hört någon skrika så högt) och springer för mitt liv in i sovrummet och slänger mig i sängen i ren och skär panik. Älskling springer efter och ångrar djupt sitt lilla "skoj". Hjärtat slog i 200... R bad om ursäkt hela kvällen, men tyckte att hans jobb var klart när jag gav honom en käftsmäll i ren reflex istället för att skrika för full hals och sedan springa och gömma mig =) Nästa gång tror jag att han får sig en käftsmäll faktiskt...

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits