Ninas Funderingar

Inatt strax innan fyra somnade min morfar in för gott. Han var gammal och led av Alhzeimers, så detta var inte oväntat, men det smärtar mycket ändå. Mest av allt är jag orolig för min mormor. De har levt hela livet ihop, och aldrig varit utan varandra. Men enligt min mamma verkar hon ganska samlad och lugn. Det beror nog mycket på att hon har väldigt många nära och kära runt sig just nu som stöttar. Det har jag med. R är helt fantastisk. CH har tittat förbi mitt rum några gånger om dan sen jag berättade att morfar blivit sämre (i måndags) och kollar läget med mig. Det betyder massor. Och säger hela tiden att jag vet var han finns om jag behöver en kram. Tack.

Jag kan inte riktigt greppa att jag aldrig mer får se honom. Min skojiga, tokiga morfar som alltid drog fräcka skämt och fick alla att skratta. Det känns tomt.