Min morfar del 1
Har funderat många gånger på att skriva ner lite om min morfar här i bloggen, och när jag åkte spårvagn förut funderade jag på ett bra sätt att förmedla hans historia. Jag ger det ett försök nu i alla fall.
Min morfar, K, föddes i Karelen. När han var alldeles för ung rykte han ut som soldat i finska vinterkriget (kan ha varit Finska fortsättningskriget, jag är lite osäker på den punkten). Historierna jag hört är många, och de är minst sagt otroliga. Kalla det ödet eller vad du vill, men otroligt är det. Det som förundrar mig varje gång jag hör en ny historia, eller hör en gammal om igen, är hur han lyckades överleva. Hur kommer det sig att han klarade sig, fick återvända hem igen och där träffa flickan som blev min mormor? Många gånger har jag konstaterat vilken tur han hade. Exempel 1: Tre soldater blir utskickade på spaningsuppdrag. Min morfar är en av dem. De patrullerar på rad med ett ganska bra avstånd emellan varandra. Morfar går i mitten. Först skjuts soldaten bakom honom ihjäl av en krypskytt. Morfar och soldaten som går först kastar sig ned på marken för att söka skydd. En första soldaten landar olycklig rakt på en mina som smäller. Morfar kryper försiktigt tillbaka till sin bataljon och klarar sig utan en skråma.
Exempel 2: Under ett uppdrag tvingas min morfars bataljon retirera för att undvika fienden. Morfar tappar bort de andra och under sin flykt simmar han över en sjö. Hans k-pist är för tung att simma med så den får sjunka till botten. En soldat utan sitt vapen brukar inte klara sig länge. Tillslut kommer han upp på andra sidan sjön. Morfar behöver inte gå långt innan han ser en soldat som somnat mot ett träd. Hans k-pist ligger öppet och morfar norpar den för att sedan springa därifrån. Han sprang i, något som han själv sa, kändes som flera dagar. Återigen hittar han tillbaka till bataljonen och klarar sig med livet i behåll.
Min morfar, K, föddes i Karelen. När han var alldeles för ung rykte han ut som soldat i finska vinterkriget (kan ha varit Finska fortsättningskriget, jag är lite osäker på den punkten). Historierna jag hört är många, och de är minst sagt otroliga. Kalla det ödet eller vad du vill, men otroligt är det. Det som förundrar mig varje gång jag hör en ny historia, eller hör en gammal om igen, är hur han lyckades överleva. Hur kommer det sig att han klarade sig, fick återvända hem igen och där träffa flickan som blev min mormor? Många gånger har jag konstaterat vilken tur han hade. Exempel 1: Tre soldater blir utskickade på spaningsuppdrag. Min morfar är en av dem. De patrullerar på rad med ett ganska bra avstånd emellan varandra. Morfar går i mitten. Först skjuts soldaten bakom honom ihjäl av en krypskytt. Morfar och soldaten som går först kastar sig ned på marken för att söka skydd. En första soldaten landar olycklig rakt på en mina som smäller. Morfar kryper försiktigt tillbaka till sin bataljon och klarar sig utan en skråma.
Exempel 2: Under ett uppdrag tvingas min morfars bataljon retirera för att undvika fienden. Morfar tappar bort de andra och under sin flykt simmar han över en sjö. Hans k-pist är för tung att simma med så den får sjunka till botten. En soldat utan sitt vapen brukar inte klara sig länge. Tillslut kommer han upp på andra sidan sjön. Morfar behöver inte gå långt innan han ser en soldat som somnat mot ett träd. Hans k-pist ligger öppet och morfar norpar den för att sedan springa därifrån. Han sprang i, något som han själv sa, kändes som flera dagar. Återigen hittar han tillbaka till bataljonen och klarar sig med livet i behåll.
Kommentarer:
Trackback