Ninas Funderingar

Jag har insett en sak under denna vecka när jag varit hemma och mått som jag gjort. Och det är att jag inte gillar att vara vuxen. I såna här lägen vill jag ha min mamma med mig. Om jag imorn måste sätta mig på akuten hela dagen vill jag att min mamma eller min pappa ska sitta bredvid och bara vara där. Nu menar jag inte att R gjort något fel eller att han inte "räcker till", utan bara att ingen kan ersätta mamma eller pappa.

Jag har pratat mycket med mamma i veckan och hon säger hela tiden att hon önskar att vi bodde närmare för då hade hon kommit över och tagit hand om mig, och pappa skulle skjutsat mig om jag behövde åka till en läkare som ligger långt bort och så. Men så är det, och jag valde själv att flytta. Synd att jag flyttade till den stad i Sverige där det måste vara svårast att få tid på vårdcentralen... (jag vet att det är svårt på många ställen, men jag har hört att Göteborg är en av de värsta städerna...)