Ninas Funderingar

För några dagar sedan kände jag att det inte skulle göra något om jag blev lite förkyld. Inte för att jag ville blir sjuk, det handlade mer om att det inte gjorde något om jag skulle bli sjuk. Dessa tankar kommer jag väl få sota för. I lördags var jag ju med A hela dagen, och i söndagskväll ringde hon och berättade att hon hade feber och var förkyld. Alltså var jag ganska utsatt när jag umgicks med henne hela lördagen. Och nu kan jag inte bli sjuk. Har ett viktigt seminarium imorgon och sedan ska vi ju till Deje för bröllopet i helgen. Då vill jag ju vara frisk och kry. Och bara för att jag verkligen inte vill bli sjuk känner jag alla symptomen för förkylning. Men när jag tänker efter har jag inte ett enda egentligen. Jag bara inbillar mig att jag har ont i halsen, och att jag är varm fast jag fryser (när man är iskall om händerna och känner på pannan känns den ju självklart kokhet fast den egentligen inte är det...) Nä, nu har jag bestämt mig för att jag inte ska bli sjuk. Och det känns som att jag borde blivit sjuk vid det här laget om A smittat mig... Eller...?!