Ninas Funderingar

Världen är verkligen liten egentligen. Idag var det provlunch på jobbet. Grillning utomhus. Några företag var där och bjöd alla på sina nya produkter. Jättegott! Två olika potatissallader (som inte alls var så majonnäsiga), massor av grönsaker, hamburgare med fullkornsbröd och korv. Supergott! Det sjuka i det hela var att jag kände igen killen som stod och grillade hamburgare. Han påminnde mycket om en som jobbade i köket på mitt fritids när jag var liten (i örebro då). Men jag sköt bort tanken ganska snabbt. Det vore ju helt sinnesjukt om det verkligen var han. När vi satt och åt hörde jag dock någon ropa på honom och då insåg jag att det måste vara han (han har ett ganska ovanligt förnamn, har aldrig hört någon annan heta det). Jag gick fram och frågade, och mycket riktigt var det han. Han tyckte han kände igen mig också, när jag sa varifrån jag kände igen honom, men jag tror inte han mindes mitt namn eller så. Men fatta va sjukt. För det första är det sjukt att jag fortfarande kommer ihåg vad en kock som för typ 10-15 år sedan jobbade på mitt fritids heter. För det andra är det sjukt att vi träffas i en annan stad, 30 mil från Örebro en hel massa år senare. Världen är liten ibland.