Ninas Funderingar

De senaste dagarna har jag läst många artiklar om hur fattiga vi studenter är. Och det är ju verkligen sant. Den krassa verkligheten för många av oss. Jag vet att jag lätt hade kunnat ha ett extra jobb vid sidan om skolan under dessa år, då jag inte haft späckat med föreläsningar i veckorna, men jag valde ändå att inte jobba. Mitt första år som student levde jag hur gott som helst. Hade ingen annan räkning är hyran (som låg på 1500:-), och jag hade alltid pengar kvar i slutet av månaden trots att jag shoppade mycket. Nu är det ju lite andra förhållanden. Men när jag läser om vad vissa betalar bara för sin lägenhet inser jag att jag har det ganska bra. Jag har en sambo som jag kan dela utgifterna med, och det underlättar ju enormt. De nybyggda studentlägenheterna kostar uppemot 5000:-/mån, och vi får ut knappt 7000:- Då är det svårt att få det att gå runt. Sjukt att de sätter så otroliga priser på studentlägenheter. Studielånet har inte ökats på mycket på 10 år, utan ligger fortfarande otroligt lågt.

Något som jag dock kan irritera mig på att många studenter klagar på att det inte finns lägenheter att få. Visst, det är brist på studentlägenheter (eller har i alla fall varit det), men man kanske får inse att man måste söka sig utanför stan. Många vägrar göra detta och sitter istället bara och klagar över att de inte får någon lägenhet. Jag bor långt ifrån stan, men i en bra, billig och stor lägenhet. Det tog mig bara några veckor att få denna lägenhet efter att jag sökt i detta område. Så det är inte omöjlig. Bara om man vill bo mitt i stan. Nu har jag sagt mitt om detta =)