Ninas Funderingar

Det är konstigt... Huvudet är konstigt ibland. Några månader innan jag träffade R hade jag en kort men väldigt intensiv fling med en karl i ö-o, vi kan kalla honom MrK. Han var annorlunda, äldre, men ändå ganska barnslig, han jobbade natt, hade alltid en massa pengar och ville följa med hem till mig och träffa mina föräldrar redan efter andra gången vi sågs. Samma kväll som vi träffades för första gången gjorde han så att jag, H & S missade sista bussen hem, men han och S blivande pojkvän (numera svin till ex) satte oss i en taxi hem och betala självklart, några timmar efter sista bussen. Innan taxin åkte pussade han på sina fingrar och tryckte dem mot fönstret där jag satt. Jag föll pladask såklart. Vi umgicks lite, festade lite och jag fick många antydelser om att han var ett riktigt svin. Kärleken är blind så jag såg inte det sviniga i honom alls. Några dar senare hittade han en ny. Han hann bara kalla mig sin flickvän en gång så jag bölade en stund efter det jobbiga samtalet, men kom över det ovanligt snabbt. Efter det träffade jag R och insåg att det var en jävla tur att jag träffade MrK. Till historien hör att kvällen innan jag träffade MrK hade jag träffat en annan kille, en bra kille. Som dessutom verkligen ville ha ett seriöst förhållande med mig. Jag dumpade honom för MrK. Hade jag inte gjort det kanske jag blivit ihop med den första killen. Och därmed aldrig blivit ihop med R. Det finns en mening i allt.

Nu ska MrK ha barn. Det känns helt sjukt. För mig är han fortfarande festprissen med massa pengar och som vågade ha vita jeans på 2000-talet. Jag hatar när gamla minnen kommer tillbaka. It's never pleasant...