En skadad duva...
Oj, vad varmt det varit idag! Vi hade suttit inne och skrivit på uppsatsen hela dagen och när jag kom ut blev jag alldeles vårig! Vilket härligt väder! Dock gjorde jag misstaget att åka in till stan efter skolan. (mer om varför det var ett misstag i nästa inlägg) Men ialla fall ville jag åka in och köpa present till R, och det blev bara varmare och varmare. Tillslut var jag i alla fall klar på stan och skulle möta upp R för att åka hem (jag hade gömt presenten väl...).
När jag står och väntar på vagnen ser jag en duva som är riktigt illa skadad. Många står och tittar på den när den kämpar. Antagligen hade den brutit benet eller något, men det såg ut som att den blivit av med båda benen och försökte ta sig fram ändå. Jag höll på att börja gråta, för sådant skär verkligen i mitt hjärta. Jag visste inte vart man skulle ringa om sådant, men det hade inte spelat någon roll för jag hade aldrig pallat att ringa ändå. Jag blev helt avtrubbad och ville inte se överhuvudtaget. Jag ställde mig långt därifrån, men kunde ändå inte låta bli att titta ditåt ändå. Sista gången jag såg duvan låg den på sidan, på ett konstigt sätt, och den måste verkligen lidit. Det stod två tjejer vid den, och den ena pratade i sin telefon och man såg att hon ringde efter någon som skulle komma och döda duvan. Vagnen kom och jag gick på. På väg bort ifrån hållplats såg jag att en polisbil var på väg dit och enligt R är det polisen som tar hand om lidande djur, eftersom ingen annan har rätt att ha ihjäl dem. Jag vet inte om polisen verkligen kommer om man ringer för sådana saker, men jag hoppas att det var därför de kom och att duvans lidande är borta nu. Usch, det var verkligen hemskt att se. Men jag är glad att alla människor inte är som jag, som inte tar mig för någonting när jag ser sådant utan att det faktiskt finns de som tar tag i det och ringer för att någon ska komma och hjälpa... Fy för mig...=(
När jag står och väntar på vagnen ser jag en duva som är riktigt illa skadad. Många står och tittar på den när den kämpar. Antagligen hade den brutit benet eller något, men det såg ut som att den blivit av med båda benen och försökte ta sig fram ändå. Jag höll på att börja gråta, för sådant skär verkligen i mitt hjärta. Jag visste inte vart man skulle ringa om sådant, men det hade inte spelat någon roll för jag hade aldrig pallat att ringa ändå. Jag blev helt avtrubbad och ville inte se överhuvudtaget. Jag ställde mig långt därifrån, men kunde ändå inte låta bli att titta ditåt ändå. Sista gången jag såg duvan låg den på sidan, på ett konstigt sätt, och den måste verkligen lidit. Det stod två tjejer vid den, och den ena pratade i sin telefon och man såg att hon ringde efter någon som skulle komma och döda duvan. Vagnen kom och jag gick på. På väg bort ifrån hållplats såg jag att en polisbil var på väg dit och enligt R är det polisen som tar hand om lidande djur, eftersom ingen annan har rätt att ha ihjäl dem. Jag vet inte om polisen verkligen kommer om man ringer för sådana saker, men jag hoppas att det var därför de kom och att duvans lidande är borta nu. Usch, det var verkligen hemskt att se. Men jag är glad att alla människor inte är som jag, som inte tar mig för någonting när jag ser sådant utan att det faktiskt finns de som tar tag i det och ringer för att någon ska komma och hjälpa... Fy för mig...=(
Kommentarer:
Trackback
