Otäcka gubbar
Tidigare ikväll gick jag ut på min promenad, och det var helt ljuvligt med detta vädret! 20 grader varmt och solen sken! Men jag hann inte så långt innan jag mötte en man som såg riktigt konstig ut. Jag fick en obehaglig känsla direkt. Ibland känner man bara instinktivt att något är fel. Denna man stannade upp när han såg mig och log ett riktigt konstigt leende och sa "Hej". Jag hade hörlurar på mig, men jag tog ur en och svarade. Han stod kvar och tittade, men jag stannade aldrig utan gick direkt hem igen. R fick följa med en bit på promenaden, men han hade så jobbig pollen så jag gick själv sista biten. Mötte mannen igen uppe vid centrum, men då tittade han bara på mig och log. Som tur var fanns det mycket folk i centrum. Usch va läbbigt! Tänkte direkt på en sak som Rs mamma berättat för mig (hon bor ju i samma område). När hon var ute och rastade en hund hon passade för några veckor sedan hade en man stannat och pratat med henne i skogen. Han hade hälsat och börjat småprata. Sagt att hon var fin och sånt. Kerstin, hunden, hade börjat morra på en gång och Rs mamma ursäktade sig med att hunden var arg och gick fort därifrån. Men den mannen hade mörkt hår och mannen som hälsade på mig var grå/vit-hårig. Jobbigt om det är två läskiga gubbar i området. Är så sur över att man måste vara rädd även när man går mitt i ett bostadsområde när det är ljust om många är ute...
