Ninas Funderingar

Oj, nu kan jag dra en stor suck av lättnad. När jag kom hem förrut började jag riva i väskan efter mina nycklar (R låste när vi gick, och jag kände i väskan så jag hade mina med mig. Kände ett band, som jag har på nyckelknippan, och antog att det var nycklarna. När jag kommer hem upptäcker jag att det var ett tomt nyckelband som jag tagit med hem från jobbet igår.) Fick ringa och väcka Rs mamma 8.30 för att åka dit och hämta extranycklarna. När jag väl är hemma så börjar jag febrilt leta efter mina nycklar. Visste att jag hade dem i tröjan igår när jag gick promenaden, och att jag inte använt dem efter det. Men jag hittar dem ingenstans, de är som bortblåsta. Går ut till bilen och kollar så jag inte tappat dem där, men där finns ingenting heller.

Skickar i panik SMS till R och berättar. Han säger att han låste med mina nycklar igår när vi åkte till restaurangen. Själv vet jag bara att R låste och att han på restaurangen gav mig sina nycklar och frågar om jag kan ta dem i min väska, vilket jag gjorde. Han är fortfarande 100 på att han låste med mina nycklar. Jag bestämmer mig för att kolla i bilen igen. Kommer på ett fack jag inte kollat i. Går tillbaka och kollar i facket, som sitter på passagerarsidans dörr och mycket riktigt. Där ligger de. Puuh! Det var en riktig pärs detta. Om jag inte hittat dem nu skulle jag antagligen inte sovit en blund inatt om jag trott att jag tappat dem. Måste gå och duscha av mig nu känner jag. Är helt genomsvett efter allt letande och stressande över var de kunde vara...