Ninas Funderingar

Jag trivs väldigt bra med mitt liv som det är just nu, men det finns en sak som gnager hela tiden och som dyker upp titt som tätt. Idag ploppade det upp när jag läste Sandy's blogg (missförstå mig inte nu Sandy, jag tycker det är jättekul att du fått fast tjänst på ditt jobb). Ångesten kommer när jag märker hur fler och fler i min omgivning numera har fast tjänst, vilket måste vara en otrolig lättnad. I princip är det bara jag som inte har det av mina vänner som jobbar för tillfället. Jag tror faktiskt inte jag känner en enda som går på vikariat som jag (förutom några på jobbet då såklart), och många gånger tvivlar jag på att jag någonsin kommer att få det. Det leder till tankar som är mindre trevliga, man funderar på vad man gör för fel själv och om det kanske är så att jag har mig själv att skylla för att jag inte har nåt fast.

Det känns som mycket i mitt liv får vänta bara för att jag inte har fast tjänst än. Jag vågar inte göra vissa grejor utan att ha den tryggheten, och det är jävligt trist att leva på det sättet. Jag har jobbat nonstop sen jag tog min examen och ändå är jag inte närmare en fast tjänst för det. Jag trivs väldigt bra där jag är nu, men jag tvivlar ju på att jag kommer att få någon fast tjänst där. Det finns många på kö före mig... Jag hoppas ju att min utbildning kommer att hjälpa mig till en fast tjänst i framtiden, och jag är oerhört glad att jag har den. Glad att jag valde att göra det nu, att jag har den delen klar i livet. Jag har alltid vetat att jag skulle plugga vidare och det är väl den tryggheten jag har. Inte bara en gymnasieutbildning att luta mig på om nåt skulle hända. För ärligt talat är det inte säkert att man kommer så långt med det längre, eftersom fler och fler utbildar sig vidare och konkurrensen är stenhård.