Äkta kärlek...
...är vad jag just gjorde. Hängde upp min pojkväns svettiga träningskläder. Eftersom han är målvakt för tillfället är det extra mycket äkta kärlek.
Var är min älskling?
Idag har jag hunnit träffa älskling i ungefär 7-8 min. Under den tiden klampade han in med skorna på och smutsade ner mitt nydammsugna hallgolv. Jag lämnade en post-it lapp i hallen för att göra honom uppmärksam på vad han gjort... Kommer dock inte träffa honom förrän imorn eftermiddag. Känns konstigt. Jag gillar inte... Dessutom har jag kört fast lite med mitt projekt på praktiken, vilket jag får panik över. Mår inte på topp helt enkelt. Tror jag ska krypa ner under en filt och glo på teve tills det är dags för sängen. Solo kom idag, så jag har lite kvällsläsning. Puss
Mina gubbar
Har lite dåligt samvete för att pojkarna varit själva hela dagen. Jag var hemma vid 18 och R kom efter mig så de har verkligen varit själva hela dagen. Just nu skulle jag kunna lätta mitt samvete lite grann genom att leka med dem men jag tror inte jag orkar det. Är dessutom väldigt trött i huvudet (vilket är värre än att vara trött i kroppen). Hoppas pojkarna har överseende med mig och att de vet att jag kommer ta igen all denna tid i helgen, och mysa med dem mycket. Är SÅ glad att de har varandra på dagarna. Tror inte mitt samvete hade klarat av att lämna en misse hemma själv. Nu kan de leka tillsammans i alla fall, och det gör de ofta. Uppskattningsvis kör de 2-3 riktigt häftiga slagsmål varje dag och man ser på dem att de tycker det är hur kul som helst. Älskade pojkar!!
Min lilla gris!
Nu har min lilla älskling somnat i soffan igen. Detta är verkligen inte en ovanlig företeelser, och han är så himla söt varje gång han gör det. En gång tog jag en oskyldig liten bild på honom för att han är så söt, men han uppskattade inte det lite mycket som jag gjorde =) Skulle vara gott att ta en dusch nu, och så ska jag se om det finns någon bra film att se klockan 21. Det brukar det inte göra, tycker inte att några kanaler visat speciellt bra filmer det senaste på söndagar. Jaja, nu ska jag i alla fall släppa min bärbara sötnos för stunden. Vi har ingen trådlös router än, så det blir inget bloggande i sängen idag, men jag återkommer nog med det imorgon =)
Hjärtats saga
Jag har tänkt så mycket på den där dagen den senaste veckan att jag glömde bort den när den väl kom. Men du vet att jag tänker på dig ofta ändå...
Var skog har nog sin källa
Var äng sin blomma har
Vart hjärta har sin saga
Från flydda ungdomsdar
Var äng sin blomma har
Vart hjärta har sin saga
Från flydda ungdomsdar
Och skogens källa sinar
Och ängens blomma dör
Men hjärtats tysta saga
Ej någon tid förstör
Sara
1 mars 2003
Tre år sen jag såg dig sist, tre år sen jag klappade dig på handen.
Det känns som en evighet...
Och ängens blomma dör
Men hjärtats tysta saga
Ej någon tid förstör
Sara
1 mars 2003
Tre år sen jag såg dig sist, tre år sen jag klappade dig på handen.
Det känns som en evighet...
För ovanlighetens skull
Idag berättade jag för R att jag och CH ska åka till Helsingborg på tisdag för ett studiebesök som angår examensarbetet vi gör tillsammans. Då sa han att han tyckte jag umgicks väldigt mycket med "den där CH". Då svarade jag att han vet ju att jag och CH bara är kompisar men då svarade han: "Ja, men ändå..." Och såg lessen ut. Jag och CH åker ju tillsammans till skolan, och jobbar ofta tillsammans när det gäller skolgrejor (tillsammans med L också, såklart). Men jag har aldrig trott att R kände så. R har nämligen bara visat sig svartsjuk 2 gånger tidigare (exklusive idag) under vårt 4 ½ åriga förhållande. Han blir inte svartsjuk helt enkelt. Så förstå hur chockad jag blev när han sa något sådant. Dessutom har CH flickvän, vilket R vet också. De har träffats några gånger, och jag har inte haft en aning om att han tänkt så. Det känns lite elakt av mig att jag pratar mycket om CH hemma, men det är ju för att det är honom och L jag umgås mest med just nu och då är det svårt att undvika det. Jaja, det ordnar sig. Men jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera eftersom jag är så ovan vid situationen.
Bokat
Jag har funderat en del på vad man kan hitta på imorgon. Man vill ju gärna göra något speciellt eftersom det är Alla Hjärtans Dag. Sedan kom jag på att både jag och R har en gratis biobiljett på våra biokort, och de gäller bara måndag-torsdag så imorn ska älskling skippa träningen så ska vi se Fun with Dick & Jane. Kul att det blev någonting av i alla fall. Var lite orolig att det skulle bli som vanligt. Man sitter hemma och säger att man ska mysa och ha det trevligt men det blir som vilken kväll som helst i alla fall.
Vinterbröllop
I all iver att skriva om hur det gick att komma till bröllopet glömde jag bort att skriva om det. Det var i alla fall jättevackert. Ett fint första bröllop för mig. L&P hade gjort jättefint på sin tomt med ett tält som klätts in i granris, med en upplyst gång och lite eldar här och var där man kunde värma sig. Själva ceremonin gick snabbt (tur det för det var ca -20 grader), men den var väldigt vacker. Prästen var duktig och både L&P var dönervösa. Men de skötte sig så bra så. Efter det blev det mat, tårta och allt det där andra som ska vara vid ett bröllop. De fick mycket fina presenter. Jag och R gick med Rs föräldrar och mormor och köpte ett presentkort på IKEA (L ville ha, P ville inte ha =) ) till dem. De verkade bli nöjda med de flesta presenterna. Den bästa var ett bastuagregat som de fick av alla de andra syskonen (de andra 4, R var ju som sagt inte med på den). Det blev ingen fest hela natten, utan alla gästerna hade gått när klockan var 22-23 och vi somnade gott på golvet vid midnatt. Tyvärr blev jag lite besviken på liggunderlaget från A. Det skulle blåsa upp sig, men den hade brännmärken på undersidan som gjorde att den inte kunde det. Den var ca 2 cm tjock och inte speciellt mjuk. R hade samma problem med sin madrass så vi fick ta kuddar ur en soffa och ligga på, som självklart gled isär varje gång med rörde sig. Jag var dock så trött att jag sov som en stock i nio timmar. Underbart!
Surprise!
Idag ska jag överraska darling! Det händer lite titt som tätt att jag gör det, vilket jag är glad över själv! Då gör han det tillbaka ibland, och man uppskattar verkligen varandra bara av en liten överraskning. Egentligen borde jag sätta igång. Har en del att göra, och R slutar vid 17, och är hemma vid 18. Då vill jag har allting klart. Hoppas han blir glad!
Pirrigt värre
Igår när tåget började rulla in mot Göteborg kom den där bekanta pirriga känslan tillbaka som jag inte känt på länge. Så kändes det alltid när jag åkte och hälsade på R när vi gick på gymnasiet. Vi hade kanske inte setts på 3 veckor och det låg verkligen spänning i luften =) Jag som annars aldrig brukar bry mig så mycket om smink och sånt, tog alltid fram spegeln i Alingsås för att bättre på maken en sista gång =) Det är nästan så att man saknar den där känslan ibland. Visst var det jobbigt att vara ifrån varandra länge, men det var det värt för de 30 minutrarna av pirrighet och det underbara ögonblicket när man gick av tåget och möttes med en kram och en puss. Många gånger under denna tid var jag väldigt lessen och trodde ibland inte att vi skulle klara det. Men en sak som han brukade säga fick mig att kämpa vidare: Klarar vi det här, så klarar vi allt, älskling! Det fick mig att kämpa vidare för jag visste att jag ville klarade det så att vi sedan kunde klara allt tillsammans!
Lucky me
Jag har tänkt på mycket på en sak ikväll när jag träffade H&S. Ingen av dom har fast förhållande just nu, och S har blivit riktigt bränd tidigare. H har haft ett jättebra förhållande som varade länge, men tyvärr fungerade det inte tillslut. Dock fick ett bra slut och de är vänner fortfarande (han var där ikväll, t.ex.) Vilken tur jag har haft som hittat R. På första försöket dessutom. Han är min första riktiga pojkvän och mitt första riktiga förhållande och det blev så här bra. Det hade man ju aldrig kunnat räkna med. Pratade en del med J ikväll som befinner sig i ett halvdant förhållande. Vi pratade om att uppvakta varandra, och att det inte alltid är att t.ex. ge blommor som är det fina. Bland det finaste R gjort för mig är att han en gång när jag gjorde praktik förra året (och var dödstrött hela tiden) hade lämnat ett brev på min kudde. Där hade han skrivit upp en meny med varmrätt och dessert som han skulle göra till mig, och efter det fick jag en helkroppsmassage och sedan diskade han och gjorde fint så jag kunde ta det lugnt. Sen finns det så många småsaker han gör för mig. Om jag t.ex. skulle behöva skjuts någonstans (t.ex. när jag behövde skjuts till Säve när vi skulle till Champagne) försöker han fixa fram bil så att han kan köra mig, trots att han inte har någon egen bil. Och han finns där alltid... Sen är det klart att man blir arg på honom ibland också, men det hör ju till =) Vad är det finaste era respektive gjort för er eller ni gjort för dem?!
Förlova sig?
Har tänkt en del på det här med att förlova sig. På ett sätt skulle det vara jättemysigt att vara förlovad med R, och att ha en ring på fingret som visar att vi "tillhör" varandra. Ett tag var jag väldigt inne på att jag och R skulle förlova oss. Vi har varit tillsammans så länge, och av de par som fanns i vänskapskretsen när vi blev tillsammans är vi det enda paret som fortfarande håller ihop. Men R är inte alls sugen på att förlova sig, utan tycker att vi ska vänta med det. Han tycker att man ska ha något att se fram emot längre fram i livet, plus att han tycker att om vi ska förlova oss ska vi gifta oss inom några år. Och gifta oss vill vi verkligen inte än på ett tag. Alltså är förlovning inte aktuellt. Och på nåt sätt känns det som att många förlovar sig bara för att. Jag tycker det handlar om att man lovar varandra att man ska gifta sig så småningom. Det var jättepopulärt att förlova sig bland par när jag gick i nian. Hallå, då är man typ 16 år... Har kommit fram till att jag högst vill vara förlovad i 5 år, sedan vill jag gifta mig. Och jag har inga planer att gifta mig när jag är 26 (inte än i alla fall), så vi får nog avvakta ett tag till.
På tal om giftermål så gifte sig min gamla klasskompis i maj i år (hon är bara 1 år äldre än mig, 22) och min barndomsvän som är 1 år yngre än mig, gifte sig i september... Poppis att gifta sig ung, verkar det som. Grattis i efterskott till er båda!!
På tal om giftermål så gifte sig min gamla klasskompis i maj i år (hon är bara 1 år äldre än mig, 22) och min barndomsvän som är 1 år yngre än mig, gifte sig i september... Poppis att gifta sig ung, verkar det som. Grattis i efterskott till er båda!!
Saknar dig...
Jag och R har knappt träffats denna vecka känns det som. Vi bor i samma lägenhet, men vi har så mycket annat att tänka på att man liksom inte umgås. Denna vecka har han haft två tentor vilket tagit all hans tid. Jag har hållt på med 4 olika inlämningsuppgifter efter att han blev klar med sina tentor, vilket resulterat i att all min tid gått åt till det. Nästa vecka har jag bara föreläsning måndag eftermiddag och onsdag förmiddag. ALL annan tid vill jag vara med R. Köpa julen, sätta upp lite mer julprydnader och köpa de sista julklapparna. Jag vet att jämfört med många andra umgås jag och R väldigt mycket och så som vi träffats denna vecka anser andra som normalt. Men för mig (och för honom) är det viktigt att spendera tid med varandra. Jag kommer aldrig prioritera mitt jobb framför honom och vår familj. Den dagen jag gör det är det riktigt illa. Självklart vill jag satsa på min karriär och komma någonstans, men utan R spelar det ändå ingen roll, så det kommer aldrig bli på hans bekostnad. Tack för allt du gjort för mig. Jag älskar dig, finaste.
Det märks...
...att det är fredag. Älskling har somnat i soffan, med en katt vid fötterna. Det ser helt underbart ut. De ser lika trötta ut båda två. Nu ser jag att andra katten också somnat, i hängmattan på klöspelaren. Undrar just vad de gjort för ansträngade idag, som gör att de är så trötta alla 3...?
Överraskningen avslöjad!
När älskling kom hem fick han sin överraskning! Jag hade städat hela lägenheten själv. Torsdag är vår städdag, då vi delar upp städningen. Men idag tog jag allt själv. Han har varit lite stressad och irriterad det senaste p.g.a. tentor m.m. Så då tänkte jag att jag kunde vara lite snäll och försöka göra honom lite gladare. Det blev han verkligen. Han kom hem med pepparkakor, så jag blev också glad =)
Min fina!
När jag var på väg hem från skolan såg jag att R hade skickat sms till mig. Det var så fint. Han skrev att han saknade mig och att han tyckte att vi har det så underbart tillsammans. Jag blev alldeles tårögd. Du är så fin, älskling!
Höstmys
Idag blev det mysigt med höst till skillnad från det inlägget jag skrev om att det bara regnar på hösten. Solen lyste faktiskt och älskling gick med på promenaden. Vi gick förbi hans föräldrar och sa hej eftersom det är fars dag och så. Ringde min far förut, och han höll på att byta däck på bilen... kanske inte den roligaste sysslan på fars dag, men han verkade inte lessen för det. Han var mest lessen över att hans barnbarn inte följde med och hälsade på. Min bror skulle nämligen komma på besök och ta med sin son, men tydligen hade han fått diarré så han stannade hemma med sin mamma istället... Jag tror i alla fall att pappa får en bra dag och om inte så får han det garanterat imorn när mitt paket kommer med posten =)
Nu ska jag plugga och sedan göra om i vårt vitrinskåp...!
Nu ska jag plugga och sedan göra om i vårt vitrinskåp...!
Resa igen...
Kändes lite tungt att sätta sig ner och ännu en gång beställa tågbiljetter. När kan man få vara hemma och ta det lugnt? Nä, jag ska inte klaga. Jag och R ska hem till mamma och pappa för att fira deras bröllopsdag den 26:e november. Det hade jag lovat mamma för länge sen att vi skulle så det är bara att stå vid sitt ord. =) Att komma hem är ju alltid kul, och speciellt för att fira deras bröllopsdag men jag ser inte fram emot att åka tåg igen... Förresten så firar de 30 år tillsammans som gifta. Helt otroligt. Vad som är mer otroligt är att de varit tillsammans i allt som allt 38 år (eller blir det 39 år?). Och nu är inte mina föräldrar gamla, de fyllde 52 i år. De som är bra på matte har redan räknat ut att de varit tillsammans sen de var 14 år gamla. Ganska imponerade, eller hur?
Han är så fin...
...min älskling. Han stannade hemma från skolan idag, för att vi skulle kunna umgås innan jag åker. Han ska ju skjutsa mig, och jag sa att han bara behövde komma hem till 15, men han insisterade att han ville stanna hemma och vara med mig. Gulle... Så himla fin är han! Kommer sakna! Snart ska vi käka frukost och sen frossa i pomelo!! mums!
Har min taktik äntligen börjat fungera?!
Jag har, i över 4 års tid, försökt få R att börja läsa. Hela min familj läser, och jag verkligen älskar att läsa. Men hittills har jag lyckats få honom att läsa en bok, och det var Mannen som kunde tala om hästar av Lasse Lindroth. Den tyckte han var bra, och jag var nöjd över att jag "fått i" honom en bok. Detta var säkert över 2 år sedan, och sen dess har han inte lyft en bok han inte behövt läsa genom skolan. Suck och stön! Men när jag var i Örebro så pratade jag med honom på telefon en dag, och då frågade han om jag inte kunde ta med mig Da Vinci-koden som blivit klarglömd hos mamma och pappa. Jovisst, sa jag. Och när jag kommer hem med den börjar han faktiskt att läsa den... Jag är helt chockad!! Vad denna vändningen kommer ifrån vet jag inte...Men kul är det! Igår läste han till över kl 1, för att boken var så spännande!! Hur glad som helst blev jag!! =) Nej, nu ska jag skutta till bussen! Puss å hej! Hörs imorn!!!