Fucking brilliant!
Det var vad han sa om oss, publiken. "You've been fucking brilliant tonight". Vi säger detsamma till dig. Du var fucking brilliant igår kväll. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Det är svårt att hitta rätt ord.
Jag måste erkänna att jag var orolig. England förlorade, och jag förväntade mig en tjurig, grinig och arg Robbie Williams. Och det är en ledsen man som kommer ut på scen. Han river loss tre låtar snabbt, och säger knappt ett ord emellan. Sedan säger han att han behöver hjälp att komma över förlusten. Vi försöker så gott vi kan. För att ändå försöka förklara stämningen så tänk er följande:
Robbie sjunger "So put your hands across the water" och 100.000 armar sträcks upp i luften och gungar i takt fram och tillbaka. Så jävla mäktigt! Och det var ändå bara 4:e låten.
Flera gånger under konserten säger han att vi är den bästa publiken hittills. Vi tar åt oss och skriker ännu mer. I nån paus mellan låtarna börjar några köra den gamla hederliga: Ojojoj, ojojojoj, ojojojojojojoj.... (haha, va löjligt det ser ut. Svårt att förklara vad jag menar... men men...) Till slut skanderar alla detta och Robbie försöker haka på, men hänger inte riktigt med. Han hoppas i alla fall att det betydde något bra :)
Någonstans bland alla låtarna får vi den ultimata bekräftelsen på att vi gjort ett bra jobb med att trösta honom när han skriker: Fuck fotball, fuck World Cup. This is bigger.
Under Advertising Space håller jag på att börja gråta. Ja, i alla fall nästan. Magi är nog det enda ordet som kan beskriva det rätt. Ren magi.
Extranumren var fenomenala. Let me entertain you gör att det känns som hela Ullevi ska lyfta. Sedan väntar den stora finalen. Angels.
Ullevi börjar lysa av tändare, mobiler och kameror. Robbie sjunger verserna och vi andra sjunger refrängen. Gåshunden infinner sig snabbt när hela Ullevi sjunger And through it all...she offers me protections... och Robbie står på scen och lyssnar. Han ser tårögd ut. Nu är det meningen att det ska vara slut. Då börjar han prata med bandet och dividera fram och tillbaka. Sedan utbrister han något i stil med: You can always count on Mr Williams! Och sedan kör han låten Kids, som egentligen inte skulle varit med. Angels är tydligen alltid finalnumret, men han ville ge något mer igår kväll. Tack! Det var så underbart! Detta glömmer jag garanterat ALDRIG!
Jag måste erkänna att jag var orolig. England förlorade, och jag förväntade mig en tjurig, grinig och arg Robbie Williams. Och det är en ledsen man som kommer ut på scen. Han river loss tre låtar snabbt, och säger knappt ett ord emellan. Sedan säger han att han behöver hjälp att komma över förlusten. Vi försöker så gott vi kan. För att ändå försöka förklara stämningen så tänk er följande:
Robbie sjunger "So put your hands across the water" och 100.000 armar sträcks upp i luften och gungar i takt fram och tillbaka. Så jävla mäktigt! Och det var ändå bara 4:e låten.
Flera gånger under konserten säger han att vi är den bästa publiken hittills. Vi tar åt oss och skriker ännu mer. I nån paus mellan låtarna börjar några köra den gamla hederliga: Ojojoj, ojojojoj, ojojojojojojoj.... (haha, va löjligt det ser ut. Svårt att förklara vad jag menar... men men...) Till slut skanderar alla detta och Robbie försöker haka på, men hänger inte riktigt med. Han hoppas i alla fall att det betydde något bra :)
Någonstans bland alla låtarna får vi den ultimata bekräftelsen på att vi gjort ett bra jobb med att trösta honom när han skriker: Fuck fotball, fuck World Cup. This is bigger.
Under Advertising Space håller jag på att börja gråta. Ja, i alla fall nästan. Magi är nog det enda ordet som kan beskriva det rätt. Ren magi.
Extranumren var fenomenala. Let me entertain you gör att det känns som hela Ullevi ska lyfta. Sedan väntar den stora finalen. Angels.
Ullevi börjar lysa av tändare, mobiler och kameror. Robbie sjunger verserna och vi andra sjunger refrängen. Gåshunden infinner sig snabbt när hela Ullevi sjunger And through it all...she offers me protections... och Robbie står på scen och lyssnar. Han ser tårögd ut. Nu är det meningen att det ska vara slut. Då börjar han prata med bandet och dividera fram och tillbaka. Sedan utbrister han något i stil med: You can always count on Mr Williams! Och sedan kör han låten Kids, som egentligen inte skulle varit med. Angels är tydligen alltid finalnumret, men han ville ge något mer igår kväll. Tack! Det var så underbart! Detta glömmer jag garanterat ALDRIG!
Kommentarer:
Postat av: Sandra
Jag fick nästan gåshud av beskrivningen!! Egentligen behöver man inte vara ett super fan av en artist, är man på konsert så blir det så bra och stort ändå!!
Postat av: Nina
Ja, verkligen! Speciellt när man ser en entertainer som Robbie Williams. Det var helt fantastiskt!!
Postat av: E
Fin text om konserten. Du beskriver den mycket bra! Jag är inget direkt fan av Robbie, men konserten i lördags var så otroligt, grym, mäktig, underhållande. Ja som du själv säger. Det är svårt att sätta ord på känslan. En upplevelse!
Ha det bra
Mvh/E
Postat av: Nina
E: Ja, det var verkligen en upplevelse. Det är en av de sakerna som gör honom så stor, att man behöver inte älska hans musik för att konserterna ska bli bra!
Postat av: E
Helt klart. Till och med mellansnacket var bra.
Trackback
